Naginatans historia
Naginata uppkom någon gång mellan 800 och 1100-talet men hur den uppkom är det många som är oense om. Några hävdar att den uppkommit från den kinesiska glaven guang-dao. Det finns dock inga konkreta bevis som stöder denna teori. En tidig prototyp av naginatan som kunde ha varit den första, kallades tsukushi-naginata och kom från den norra Kyushu regionen. En annan tidig prototyp var Nata-naginatan som användes av bönder vid försvar mot rövare. Den mest accepterade teorin är dock att den uppkom genom improvisation av vapen som var vanligt i Japan under denna tid.
Vid mitten av 1000-talet var naginatan spridd över hela Japan och användes speciellt av krigarmunkar och fotsoldater. Vapnet var nu väl utvecklat. Den hade god balans och klingan smiddes i samma klass som krigarklassens svärd.
Trots Naginatans förbättringarna under århundradena så minskade användandet av naginatan under 1400-talet. Det berodde dels på införandet av yari (långt spjut) som var effektivare i stora strider med formationer, och det ökande användandet av eldvapen. Vapnet användes fortfarande regelbundet av krigarmunkar men började nu också utövas av kvinnor. Kvinnor tränades inte för att slåss på slagfältet utan för att skydda hemmen när männen var borta. Naginatans längd och att den lätt kunde anpassas mot många olika vapen gjorde den väldigt effektiv att försvara sig mot fysiskt starkare motståndare. Vapnet blev snart ansedd att vara ett kvinnovapen och den synen på naginatan har vi än idag.
1853 anlände den amerikanska amiralen Matthew Perry med sin flotta i Japan och krävde att Japan skulle öppnas för internationell handel. Japan vägrade vilket ledde till en väpnad konflikt 1854. Japans traditionella stridstekniker och taktiker hade inte en chans mot västvärldens eldkraft vilket ledde till Japans förlust. Japans ledning bestämde att landet skulle moderniseras efter europeisk och amerikansk modell och detta skulle leda till att krigarklassen skulle förlora både sin funktion i strid och sin position i samhället. Vapenkonsterna var nära att försvinna helt när allmän värnplikt infördes och gevär ersatte de traditionella medeltida vapnen. De levde dock vidare tack vare kringvandrande utövare som arrangerade föreställningar likt cirkusar, och visade upp sin kampsport mot betalning. Det skulle vara så på detta sätt i många år innan kampsporterna åter igen blev en vanlig del av det japanska samhället.
Naginatan skulle överleva genom bl.a. Ozawa Unosuke och Nakajima Kenzo som skulle lägga grunden för att göra Naginata till en del av skolundervisningen. Efter många debatter och reformationer av övningar så fick Naginata sin del i undervisningen 1913. Kamsporten skulle bli allt vanligare med att budosporter blev ett medel för myndigheten att nationalisera Japan. Det var från den här tiden som den moderna utövningen började utvecklas. Efter Japans förlust i andra världskriget 1945 ockuperades Japan av amerikanska trupper. All sorts kampsport förbjöds pga. dess koppling till militären. 1952 upphörde ockupationen och 1959 infördes Naginata åter igen i skolsystemet. Under ledning av Sakakida Yaeko omformades Naginatan radikalt, katorna böts ut mot shikake-oji och nya naginator infördes där bladen bestod av två böjda bambublad. Denna nya form av Naginata är den som de flesta klubbar utövar idag.
I dagens läge är sporten väl spridd i Japan och finns även runtom i världen. I INF (International Naginata Federation) ingår 11 länder, där bland Sverige, och fler länder räknas ansluta sig. Naginata blir alltmer populärt och antalet utövare växer långsamt men stadigt.